Joyful day ><

idag hände det som INTE fick hända.
Jag går till kören, har haft en strålande dag med ett strålande seminarium och fått beskedet om ett klart godkänt på tentan. Såna dagar har man ju en hel del råg i ryggen och tror man klarar allt. Tyvärr. Så efter 2 timmars sång med kören säger på vår körledare: Nu ska vi köra Joyful joyful, men solotjejerna är borta. Men ja, solo på ni som vill.
Joyful joyful är min bästa bästaste sång, och jag tror jag lyssnat på Lauren Hills version ohälsosamt många gånger. Men men, med råget i ryggen så tänkte jag: NU ska jag visa vad jag går för!
Och vi börjar sjunga och så kommer solot och jag klämmer i och wailar, men känner hur jag inte får fram något pga hur utmattad jag är.. Hälften är på snudden till falskt och resten bara fult! Men jag fortsätter! Och det låter bara hemskt! Efter sången säger ingen någonting till mig. Jag kan ju påpeka att detta är en tradition i vår kör, efter varje låt med solo berömmer man den som sjungit solo. Men denna gång var det nog fler än jag som kände den spända stämmningen och mest försökte fly.
Sedan när jag kom hem upptäckte jag även att gylfen hade varit helöppen hela repet.