what to do Waterloo

seriöst.. jag vet inte om jag drömmer eller är vaken! Det är så mycket som känns så ofattbart. Jag kan nästan inte glädjas åt det för det känns så overkligt, som att gå runt och vara lycklig över något man dagdrömmer om, kan man junte! Fast det är på riktigt, och det är bizzaarr. Det är nog oftast såhär, och dessutom säger jante-lagen åt mig att jag inte är värd det utan bara bör ursäkta mig för att jag föddes med en liten nypa tur. hm, crap!


nu ska jag iaf väg och kolla på inspelningar från höstens alla konserter med Patrique och Elin. Något otight musik, svett och skinheads. Kan det bli bättre?