tell me that you like it slow

ååh vad Idol kan vara så otroligt givande! Kollade klart på programmet nyss där en tjej som inte fick godkänt av juryn försvarar sig med: "Alltså ni vet ingenting. Fråga min fans i Märsta!"

jag vill också ha fans i Märsta!

Nu har jag lagt upp en liten plan ang. min framtid.
Den 15:e okt. är sista anmälningsdagen till vårterminen 06 på högskolan. Så jag hade tänkt söka ytterligare en kurs, förmodligen Svenska A, men bara som reservgrej. Sen ska jag ligga i som en bäver och söka jobb så jag förhoppningsvis till våren kan flytta hemifrån och jobba. Under våren ska jag spara ihop pengar. Till sommaren ska jag resa bort en månad och till hösten flyttar jag till någon större stad och börjar plugga på ett program. Det är planen.
jag vet inte vad som händer med bandet, men det får hösten utvisa.

Mamma och jag hade en lång diskussion om relationer idag. Det kan vara så skönt att prata med en person som redan gått igenom det mesta (det vill säga ungdomsångesten, hehe). Så skönt att prata men en människa med det lugnet och den pondusen att hon kan säga:
Men Susanne, allt löser sig.

Jag kände hur jag började peta i insikten om de olika stadierna i livet och att den här spänningen och någolunda perfektionen man söker nu när man är ung kanske bara är ett stadie. När man kommit lite längre tror jag man börjar värdera annorlundare.
Fast jag känner redan nu att jag aldrig skulle orka med den där elittypen som inte kan vara ett uns nöjd med något.. Jag får nog säga att jag tycker det är bra.